Skola och idrott

 
Under idrottslektioner och raster händer det mer än vad man tror. Det är där man lär sig det sociala spelet. Därför är det väldigt viktigt att våra barn kommer in i klassen på bästa sätt. Hur gör vi det? Skolidrottsprojektet var ett samarbete mellan FSBU och skolor som har elever med synnedsättning. Samarbetet såg ut på olika sätt beroende på vilka behov som fanns. Detta projekt finansierades med medel från idrottslyftet som vi fick beviljat från Västsvenska Idrottsförbundet. Under skolåret 2006/2007 startade projektet. FSBU började anordna utbildningar år 2008 genom projektet och har till vis del samarbetat med SPSM vid några tillfällen. Utbildningarna vände sig i första hand till idrottslärare och personal i skola som är med på raster och fysisk aktivitet. Allt kretsade runt att barn och ungdomar ska få möjlighet till så mycket fysisk aktivitet som möjligt, och självklart lika utvecklande aktiviteter som de barn och ungdomar som ser. Skolidrotten är det som ligger i fokus, men även raster och friluftsdagar är viktiga tillfällen att få så bra möjligheter som det går. Förskoletiden är ett sätt att förbereda sig på skolan och då är även rörelseglädjen en viktig del att försöka hitta. Syftet var att höja kunskapen om elever med synnedsättning och deras funktionsnedsättning, detta för att bäst veta hur man minimera effekten av funktionsnedsättningen. Vad måste då göras? Hitta lösningar på de dagliga lektionerna tex: när det är dags för badminton spelar hela klassen med ballong, eftersom det är så skoj. Vid något annat tillfälle spelar man vanlig badminton men då har man också ett annat val som passar den som har en synnedsättning. Om eleven är ”blind” kan det här förslaget vara svårt att genomföra, men då har man ett ännu större behov av att få en bred allmänbildning i idrott. Alla bör på något sätt få delta på alla typer av idrotter, så att man får kunskapen om att de existerar och hur det i stort går till. Även om lektionen då kan bli lite mer teoretisk för den som har en funktionsnedsättning så ska man ändå vara med i omklädningsrummet och byta om för att vara en naturlig del i klassen och att delta i snacket. Idrottslektionerna är väldigt viktiga för barn och ungdomar med synnedsättning. Då detta kan vara de bästa möjligheterna för barnet att lära sig om sin kropp och sina gränser. Dessa gränser måste nås för att kunna övervinnas, att putta dessa framåt är utvecklande och viktig för att få en bra självkänsla. Självkänslan bygger framtidens karaktär. Ungdomar med synnedsättning som väljer idrott som fritidsintresse får bra livskvalitet och kommer att bli självständiga. Idrotten utmanar och ger ständigt möjligheten att spränga gränser samtidigt som de får träna sin balans och koordination. Varje gång man spränger en gräns får de bättre kroppskännedom, självkänsla och självförtroendet växer! Jag som höll i projektet heter Åsa Alverstedt. Om ni har någon fråga eller vill att föreningen ska driva något liknande projektet får ni gärna höra av er till kansliet på tel. 031-47 18 93. Under projektet gång har jag sammarbetat med ca 40 olika skolor och ålderspannet har var från 6 till 17 år.